Vet egentligen inte hur många gånger jag passerat gången ut från Gamla stans tunnelbana och sett tanken ”Här skulle jag vilja sjunga någon gång” passera inför mig. Akustiken i tunneln är trots allt otroligt öppen, nästan likt en katedral.
2019 är mitt musikår, det år då jag lovat mig själv att öppna dörrar för musiken och våga kliva ur mitt eget vardagsrum för att dela den med er.
Så igår kl 12.30 plockade jag up gitarren för första gången och lät mig själv dela musiken i hela två timmar. Det var med blandade känslor, men mest av allt kändes det helt fantastisk att få sjunga och få vara en del i att skapa det där som jag själv många gånger känner så stor uppskattning inför när jag hör andra spela på gatan.
Att höra musik på platser som annars är så fyllda med riktning och stress tenderar till att skapa lugn, åtminstone för mig.
Så, nu har jag landat i att jag vill göra en liten turné och helt enkelt fortsätta spela ute. Idag ställer jag mig i Liljeholmen en stund och innan veckan är slut ser jag fram emot att spela på ytterligare en plats.

Gårdagens bästa var ändå när den familj på två vuxna och två barn passerade mig. De stannade till, satte sig på huk och jag fängslades inför att få full kontakt med dottern i sällskapet. Hon lyssnade så oerhört närvarande och så även de andra. Blev helt uppslukad av stunden och bara älskade att få sjunga till dem. Älskar när musik kan skapa den närvaron och jag älskar att jag får vara del av de upplevelserna.

Stor kram <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *